emmy

Anledningen till att jag inte bloggar just nu, är att mitt liv är så tråkigt för närvarande. Det är inte tråkigt för mig, men för er stackare som skulle tvingas läsa det. Därför, liksom låter jag er slippa det!

Jag jobbar ungefär varje dag som personlig assistent. I mina uteblivna blogginlägg skulle det stå typ: "Hej blogg, idag blev jag påkörd av permobilen - IGEN!!!!! " varje dag.


Fast lite roliga saker har jag faktiskt gjort  sen jag skrev sist. Jag var ledig hela 6 dagar förra veckan, och bestämde mig för att jag skulle hinna med så mycket som det bara gick! Så jag var på påkostat bröllop och beskådade giftemål mellan en man och en kvinna jag  kände väldigt ytligt, och gratisåt och gratisdrack. Dagen efter stod Göteborg på schemat, så jag och en galet bakfull Sabina satte oss på tåget 30 min efter att vi vaknat med ett ryck och insett att tåget gick just om 30 min. Spännande. Sabina vomerade näst intill ljudlöst i tågsätet, medan jag mådde ganska bra och höll låg profil.
Så blev det Götet 3 dagar. Bodde på hotell på avenyn och hann med ganska mycket. Jag kammade hem högsta vinsten på filmhjulet på Liseberg och fick åtta filmer.

När jag tröttnat på Göteborg tog jag bussen till Oslo. Var där i 3 dagar och kollade läget i Tilly Borg´s kollektiv. Mysigt! Vi hamnade på illegal festival och jag hade huvudvärk nästan hela vistelsen. Men i det stora hela var det bra!

Snart börjar mina sommarscheman så jag kommer jobba ännu mera! Så då kommer det inte heller bli något bloggande från mig. Men håll till godo! Lovar att uppdatera igen i höst!


XXXX

Hittade en gammal kontantkortstelefon när jag städade i ett skåp härom dagen. Såg att det fanns lite pengar kvar, och insåg att jag var tvungen att göra någonting sjukt med den! Ingen visste ju att det var mitt nummer.
Efter en stunds funderande kom jag på att jag skulle driva med mina vänner/kontrollera lite hur de uppför sig när de vet att det inte är jag som smsar.

Skrev ungefär följande text några utvalda:

"hejsan! såg din annons i tidningen, och är mycket intresserad av perserkatterna. Finns dom kvar? Mvh Gunilla (eller någonting annat namn som jag insåg vara passande i skrivande stund.)

SVAREN:

Sanne: "Du har nog slagit fel nummer. Hoppas du får tag i rätt!"
(jag nöjde mig inte med det svaret, och skrev tillbaks att det faktiskt var det numret som stod i tidningen:)
Sanne: Då är det feltryck för jag har tyvätt inga katter.

Rickard: "Fel nummer tyvärr.. Jag har inga katter."

Mikael: "Hej! Du har nog skrivit fel nummer. Jag har inga katter. Kontrollera numret en gång till så blir de bra. Mvh Micke" (jag frågar om han har några andra djur att sälja.. )
"Micke: Nej, tyvärr! Hej då!"

Marre: "Hej, måste ha fått fel nummer för jag har inga katter"

Ida:  "Hej! Tror du har kommit fel. Ida heter jag och har inga katter :)"
(sweeet! tänkte jag. Frågade om hon hade nånting annat att sälja.)
Ida: "Oj det har jag inte funderat på. Jag tror inte det. Lycka till med katterna :)"

Lenore: "Hej! Fick ditt meddelande men det måste vara fel nummer, ägde dock en bondkatt en gång i tiden men =) har inga katter till salu. Mvh Lenore"

Ida K: "Hej! Tror att du skrivit fel nummer, för jag har varken katter eller någon annons! Mvh Ida"

Jenny: "Nej, har inga katter"

Matilda: "Hej. Du måste ha skickat till fel nummer."

Rebecca: "oj, nu har du nog skickat fel. Jag har inga katter. Lycka till!"
Jag frågat om hon har några andra djur till salu..
Rebecca: Nej, tyvärr. Vad vill du ha för djur?
Sen smsar vi massor, jag berättar om pälsdjur och blir vänner på nytt!

De som vägrat att svara: Mamma & Sofie.


Det är sånt här jag roar mig med när det är lite täskigt med jobbtider.

Sorry!

Såg något program som handlade om att folk har så svårt att leva i nuet. Alla ser fram emot så mycket hela tiden. Och det tror jag stämmer. Jag har iallafall jättesvårt för att fånga dagen. Känns som om jag bara stressar runt till olika saker hela tiden, jobb, skola, kompisar osv. Och om jag mot förmodan inte gör någonting speciellt under en hel dag får jag i stället dåligt samvete. Tänker, shit, idag skulle jag ha kunnat jobba tolv timmar och tjänat pengar istället för att göra ingenting alternativt ha träffat någon vän som blivit bortprioriterad p.g.a. jobb eller skola. Det är sjukt det där.

Just nu längtar jag faktiskt till helgen då jag är ledig. Och till sommaren.



Dagen sköning: Min mormor! Vi pratade i telefon förut, och sist hon var här sa hon att jag skulle få en ny badrumsmatta eftersom den andra såg en smula bedrövlig ut enligt oss båda.

Jag: Minns du att jag ska få en badrumsmatta?
Mormor: Ja, jag hittade ett par stycken nya oanvända hemma som jag kan ta med. Tror det var tre stycken. Jag tar med allihopa så får du välja en, eller ta allihopa om du vill!

När jag blir pensionär ska jag också köpa på mig massa grejer, exempelvis ett gäng badrumsmattor ifall något barnbarn skulle bli i behov av en eller tre någongång.

Gud vad jag njuter av att inte jobba 24/7. Jag hinner faktiskt med lite grejer på dagarna. Idag till exempel har jag hunnit med att jobba (en kort stund bara), vara hemma och dega lite (d.v.s spela tv-spel, kolla på tv, läsa osv.), fika med Richie och Micke, sen avslutningsvis bio. Jag och Richie kollade på den där "i taket lyser stjärnorna", och den var väl helt okej. Ingen feel-goodfilm direkt, så Lenore hade rätt. Vi träffade henne i kön. Hon skulle se "män som hatar kvinnor" (som om DET är en feel-goodfilm liksom). Vi var iallafall helt själva i biosalongen, men det ville inte hon i kassan berätta, utan spelade lite viktig och sa: "hmmm, hmmm, plats 96-97 rad 7, skulle det kunna funka?" Hon kunde lika gärna ha sagt: "sätt er vart ni vill det är helt jävla tomt!!"
Dessutom klagade hon över mitt kort som är nästan av på mitten, för det funkade inte så Rickard fick lägga ut. Konstigt, har fungerat på varenda affär i flera veckor nu. Det går om man jobbar lite!

Nu ska jag snart sova. Är trött trots att jag sov 12 timmar inatt (20-08), har aldrig somnat så tidigt tror jag. Inte ens när jag var sju. Men först ska jag lira lite snowboardspel, har liksom kommit på hur man ska göra, så Sabina kan ju förvänta sig att få fetingspö imorgon. Kommer kännas bra efter 30 raka förluster.

För övrigt har det kommit en sån där period igen som jag har världens habegär. Vill ha Allt! Igår köpte jag nya lewis-brallor, 3 tröjor och strumpor (dom var det dock rea på). Och imorgon måste jag köpa nya converse. Mina nuvarande är så trasiga att det kommer in grus hela tiden, vilket inte är så trevligt. Man måste liksom stanna 10 ggr bara man ska gå till bussen.

För övrigt är jag ledig imorgon kväll också och därmed öppen för förslag så ni (Jenny) kan ju höra av er om ni vill hänga ut.

Hittade en bild från förra julen, och dog lite på våran gran. Inte det fagraste trä´t i världshistorien va?


Såhär såg min dag ut ungefär :

Gick upp 12 (hade pluggat tills klockan 4 natten innan)
Var seg, svor en förbannelse över att behöva gå upp, plugga lite, fixa mig i ordning halvdant, inse att jag inte hade mat hemma, dra till myway med S och käka lunch som tog sjukt lång tid att få, inse att jag glömt jobbkläderna hemma, springa hem igen och hämta dem, stressa till bussen som ändå var sjukt sen, bli sen till jobbet, jobba 15-21, reda ut saker med Micke som lägligt nog kom till coop när jag slutade, åka hem, plugga och nu sova.

Inte en bra dag! Men imorgon blir det en flarra vin hemma hos Jenny efter jobbet, sen utgång sen är jag leeedig på söndag!



Dagens sköning: Jenny Svensén

 "kan vi inte låtsas att palldragaren är en... HUND!??"

(Hund??)

Läser en klockren bok som handlar om feminism, diskriminering osv.
Och jag har hittat något som är värt att citera:

"1979 tog socialstyrelsen bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet. Detta bland annat efter att ett stort antal homosexuella ringt till försäkringskassan och sjukskrivit sig. Tyvärr, jag kan inte komma till jobbet idag. Jag är lesbisk."

Kul!


Sjukt dock att det hände så sent som för 30 år sedan bara.

Här på väster där jag bor finns det en kiosk som heter godisland. De har billigt godis och billig läsk. Det är en äkta "turkaffär", om man får skriva så.
Det händer att jag går in där ganska ofta köper lite pepsi, tidning eller cigaretter.

Varje gång är det samma kille som står i kassan. Han är  trevlig och brukar typ ragga på skoj (har jag trott).
Men på senare tid har den där herrn i kassan blivit väldigt, väldigt trevlig. Nästan för trevlig.
För i fredags när jag var där och handlade, hade han gömt ett paket under disken som jag fick.
Jag blev lite förvånad men tänkte att det kanske var någonting som stammkunder får. Men när jag kom hem och öppnade så innehöll det massa fin choklad + nån liten bok som hette "en liten guide till njutning" som handlade om choklad. Värsta seriöst.

Har en liten känsla av att herrn på godisland raggar på mig.
Vet inte om jag vågar gå dit igen...




       Seriöst or what!?                                                       

I lördags  var jag och Sabina hembjudna på mat tíll ett par i Glanshammar. 
Det bjöds på både det ena och det andra, bland annat älg (som karln i huset själv hade skjutit) och en hel del alkohol.
Jag hade inte direkt druckit sedan jag kom hem från sjukan (med undantag från Rickards födelsedag, men det var inte några kopiösa mängder), och blev därmed en smula dragen. Inte jättefull men lite sådär " jag är på middag och vi dricker lite och har jävigt kul det är lördag-full"
Hur som helst. Det har gått 3 dagar nu sedan vi var där, och jag är FORTFARANDE BAKIS!!!
Jag kräks och kräks och kräks.

Någonting känns så att säga extremly wrong.

Trodde att jag var kry idag när jag vaknade och lurade med mig den där Sabina (som får utstå ALLT) till Marieberg.
Och 10 min efter att vi anlänt var det jag som stod mellan bilarna på Mariebergsparkeringen och spydde som en räv.

Kan säga att jag kunde hålla mig för skratt när jag stod där. De förbipasserade också av deras ansiktsuttryck att döma..

GOTT NYTT ÅR!!

Har spenderat mellan dagarna på usö.
ska blogga senare om min misärabla sjukhusvistelse..

Min gamle vän Emily skriver om högstadietiden
Stulet från hennes blogg.


"När jag började i Stora Vallaskolan så blev jag snabbt bra kompisar med Cindy och Emmy. Så det var vi tre; Cindy, Emmy och Emily. Det var det som gjorde skoldagen mycket roligare och bättre. Även fast lektionerna i sig var oftast tråkiga så brukade det ofta sluta med att vi tre gjorde de roligare tillsammans. I åttan fick vår skola besök utav två elever från Lettland som kom hit på ett, som jag har för mig, studiebesök av något slag. Och så snälla som vi tre var så ställde vi upp för att ta hand om dom under skoltid en vecka. Den veckan innebar en massa engelskpratande, inlärning av opassande lettiska ord, som jag fortfarande kan, McDonaldsbesök, badhus, presentera Lettlänningarna för den svenska kanelbullen och mycket mer roligt. Det roliga var också att vi fick göra det mesta under skoltid, vilket var perfekt. Vi fick en summa pengar varje dag som vi fick göra vad vi ville för och det lovar jag att vi gjorde. De där tjejerna var ju helvilda och ville att vi alla skulle dricka öl under skoltid och pratade en massa om knulla och kukar.

Under de tre åren på högstadiet så hade jag och Emmy engelskaförstärkning istället för tyska och franska då vi var väldigt lata av oss. I början var vi nog ganska ordentliga av oss. För att slippa jobba så försökte vi alltid övertala läraren att vi skulle se på film, men det skedde tyvärr bara en gång. Första förstärkningsläraren vi hade var Ulrika som jag och Emmy snabbt döpte om till ‘Den rabiessmittade hunden', tack vare att det såg ut som om hon hade huggtänder när hon förbannade sig över alla elever. Hon var en ond kvinna och jag tror faktiskt att hon ville mig och Emmy ont nästan jämt. En gång fick jag och Emmy låna en bärbar CD-spelare av en elev under denna lektion. Hon som vi fick låna den av lyssnade på gruppen E.M.M.A och Brandsta city släckers.

- Vad lyssnar du på Ann-Louise? Sa den rabiessmittade hunden.
- Inget! Dom har den... Sa Ann-Louise och pekade bakåt där vi satt.
- GE Ann-Louise tillbaka sin spelareeeeee! Ekade hennes skällande igenom hela klassrummet. Och vi förstod ingenting. Vi som hade frågat snällt om vi fick låna den. Sen när lektionen var slut en kvart senare fick alla gå, utom vi. För tydligen så fick vi kvarsittning för det. Fast vi blev inte sura, istället satt vi och skrattade igenom den lilla kvarsittningen som vi fick, eftersom det var så löjligt roligt.

Den andra läraren vi hade hette Marie har jag för mig och henne kallade vi för ‘Fräda', tack vare dagen Fredag. Hon var alltid sådär fredagsmysig och hennes lektion var den första vi hade på fredagarna. Vi fick jobba mycket med andra arbeten som vi var efter på den lektionen och tur var väl det. Jag kommer ihåg att jag skrev ett arbete om Marilyn Manson på 15 sidor med fakta och bilder tillsammans. Plus även ett arbete om Rammstein på kanske fem sidor. Sen när vi inte var efter i de övriga ämnena så kom jag ihåg att en f.d. vän till mig hade berättat om ett nummer som man ringde och pratade med "snygga killar" som var gratis. Jag berättade detta för Emmy och hon var ivrig att prova numret på en gång. Direkt när man slog numret var det någon som pratade på om att alla var så snygga och att man skulle hitta sin drömpartner på en gång, samtidigt som en klatschig partylåt gick igång á la Leisure suit Larry.

På den tjugofemte tonen fick vi napp. Till början var samtalen rätt oskyldiga, eftersom vi aldrig hade ringt in förut. Det var mest frågor om hur gamla vi var, vad vi gjorde, hur vi såg ut. Jag minns att Emmy drog till med något riktigt roligt som jag än idag kommer ihåg!

- Hallå... vem är du? Sa en äldre man, halvt stönades klockan kvart över åtta på morgonen.
- Det är jag... som är Mirakelkvinnan. Sa Emmy och stönade tillbaka.
- Eh, va?
- Och jag tar hand om alla dina bekymmer och problem.
- Nej fy fan. Sa mannen och klickade vidare. För er som inte vet så tryckte man jämt på nummer tre för att få prata med någon annan. Men tydligen fanns det inte många mer att prata med så det blev oss han fick prata med ytterligare 153 gånger. "Men för fan, inte du IGEN!" hördes det tillslut. Stackarn...

Riktigt svårt att förklara precis allt. Men ack så roligt det var och det förgyllde dessa småtimmar i veckan. En riktigt bra start på fredagen. Oj oj oj, bara för det så måste jag påminna Emmy om detta någon gång. För fan så kul vi hade.

Mirakelkvinnan var en hejare på att krossa hjärtan och våta drömmar. "


Detta är alltså bara en liten del av vad som hände under våran misärabla högstadietid på Stora Vallaskolan i Degerfors.
Vi härjade mycket mera än vad som kan tänkas framgå i förgående text. Exempelvis led jag och Emelie av diverse åkommor titt som tätt. Det var allt från konstiga synfel och migrän till rejäla stukningar av lemmar eftersom vår idrottslärare Lollo var hårdare än självaste Hitler. Hur som helst var det alltså läge att besöka skolsköterskan relativt ofta. Jag och Emily gick alltid dit tillsammans oavsett vem som var sjuk/skadad/hypokondrisk. Och Hon hatade oss! Vad vi än led av tyckte hon att det var dravel. Hon försökte att få det att låta som om hon gjorde sin plikt, men smet i själva verkat ALLTID undan och sa saker i stil med med "avvakta, kontakta din optiker, jag kan INTE ge er remisser dit, återkom imorgon, ring vårdcentralen i stället osv." Allt för att slppa oss.  Jävla stil..

Och för att inte tala om den allra första engelskaläraren Ulla!
Ulla hade jobbar som polis i 20 år, men bestämt på senare dar att hon skulle bli lärare i engelska. Tyvärr fick hon tjänst på Valla, vilket kanske inte är bästa tänkbara start för ett fortsatt fridfullt leverne.
Första lektionen skulle hon presentera sig. Det gick till ungefär så här:

Ulla: Hej, jag heter Ulla, det är jag som är eran nya lärare...
Tystnad. Ulla såg eftertänksam ut.
Ulla utbrister: Det luktar Hasch här inne!!! JAG HAR JOBBAT SOM POLIS I 20 ÅR, OCH JAG KÄNNER IGEN LUKTEN!
Vi elever: ???
Ulla går ett varv i klassrumet och luktar på alla elever. Går tillbaka mot katedern.
Ulla: Jag tror att jag vet vem det är!

Sedan såg inte vi till Ulla igen. Enligt rykten hade Ulla insett efter fem dagar på Stora Valla att läraryrket inte passade henne. Så hon valde att återgå till polisyrket. Tur tyckte vi. Ulla var wierd!
Den rabiessmittande hunden tog över omgående.

Annars hade vi väl ett antal tvister med Margareta, vår SO-lärare (hon skällde ut Cindy så hon började gråta en gång) och våran syslöjdslärare. Därför valde jag och Emily träslöjd till åttan. Det var vi och ca 30 killar. 


MEN, jag måste faktiskt berätta att jag var inte så jävla jobbig som det kanske verkar.
Vissa gillade faktiskt mig.

Kemiläraren Slobodanka exempelvis. Hon gav mig vg i kemi trots att jag var totalt obegåvad. Det enda jag gjorde var att hälsa på jugoslaviska (som hon lärt mig) och glänsa med de ytterst få kunskaper jag hade inom kemin.

Och när vi började nian började en svincool bildlärare på Valla. Hon hette Michaela, kallades Micha, var 26 år och var från Örebroooo! Storstan enligt oss. Hon hade schyssta kläder, pratade inte värmlänska och var på konserter varje vecka på Örebros Alla uteställen. (I Degerfors kunde man inte se liveband. Det enda som hände var stranddagarna som var några dagar varje år i Karlskoga, en mil bort + att E-type spelade någon gång ibland på statt)
Jag tänkte att jag ville vara som henne, och berättade om att jag skulle fly till Örebro från denna misärhåla så fort jag gått ut nian. Tror inte att hon var mäkta imponerad över mina planer, MEN, jag tror inte att hon tyckte att jag var helt dum heller

Hann inte ens gå ur nian innan jag flyttade. Jag, mamma och Alex flyttade redan tre månader innan nian slutade eftersom vi fick en bra lägenhet. Jag och Micha pendlade tillsammans och vi känner varandra än idag.

Är inte lika imponerad av hennes liverne längre som jag var för fem år sedan. Men hon är fortfarande en av dom coolaste jag vet.

Är tacksam över att jag drog,
Vågar inte tänka på hur mitt liv skulle ha varit om jag bodde kvar.