emmy

För närvarande är jag mindre välmående. Och trött.
Mina senaste två dygn har varit ytterst slitsamma.
Det började med tolvtimmarspasset hela lördagen. Var väldigt opepp ang. jobbet. Även om jag tänkte: pengar!, var det inte ett dugg roligt att jobba. Väl hemma ca 22 var jag nästan avliden. Så trött att jag nästan inte såg någonting. Men trots det började jag kolla på ett avsitt av komissionen (har köpt hela serien på dvd, stort misstag dock för det är skitdåligt.)
Somnade ganska omgående framför tvn . Sedan ringde Linus från en krog i Göööteborg, jag fick 3 sms, sen ringde Tilly och ville sova här eftersom hon behövde jobba över på Klaras. Allt detta hände ungefär med en halvtimmes mellanrum fram tills klockan två. Hann liksom inte somna in på riktigt. Kunde heller inte stänga av mobilen eftersom jag använder den som väckarklocka. Och ljudlösknappen har jag inte hittat ännu trots att jag ägt mobilen i över en månad.
Tilly ramlade in här i gryningen och jag piggnade till. Vi satt på balkongen en stund och pratade och somnade sedan skavfötters i min säng vid fem.

Två timmar senare blev det att åka upp till jobbet igen och sitta och vara halvdöd i kassan i 6 timmar. Åka hem, vila någon timme, sen åka upp till stan för att ta EN öl med Sanna och några till.
Fyra timmar senare hade jag fått i mig fyra öl, tre cider, en halv drink och en shot. Befann mig även på Björnstugan och var inte i mitt sinnes fulla bruk. Träffade Lena från coop och vi hade lite deeptalk om diverse grejer man kan tänkas prata om när man är full.

Eftersom det var söndag och bussarna inte gick lyckades jag tjata till mig en sovplats på Sannas soffa, eftersom hon passande nog bor på Drottninggatan. Dessvärre ville inte Sanna gå hem när Björnstugan stängde, utan ville efterfesta. Och eftersom jag lovat mamma, mormor, samt min gammelmormor att inte gå hem ensam från krogen kände jag mig mer eller mindre tvungen att följa med på eferfesten som visade sig vara i Varberga. Lägenhetsinnehavaren var en 32-årig sjukpensionär som var för snäll för sitt eget bästa. Det bjöds på mera sprit och jag satt där och pratade med ca 7 okända människor (utom Sanna) som jag egentligen inte hade någonting gemensamt med. Eller möjligtvis oförmågan att avgöra när man skall sluta dricka. Merparten av sällskapet var mer än salongsberusade.

Störningsjouren tittade förbi också. Det tyckte jag var intressant eftersom jag bara hade hört talas om den. Störningjouren innebar en man som kom och ringde på dörren och gav ett papper och sa att man skulle vara tyst.
Lägenhetsinnehavaren (sjukpensionären) skulle även tvingas betala 800 kr.

Sedan somnade jag till lite och vaknade några timmar senare och mådde nåt så fruktansvärt dåligt. Var i något slags mellanstadie mellan full och bakfull. Vomering var inte långt ifrån men jag klarade mig. Begav mig sedan hemåt med buss tillsammans med en tjej till som vaknade till liv ungefär samtidigt som jag, i en annan soffa.
Väl på stan framkom det att jag missat bussen hem med någon minut, och eftersom mitt yttre var vedervärdigt smög jag runt på bakgator och pratade i telefon med Tora en halvtimme. Är tacksam över att jag inte stötte ihop med någon bekant.
Nu är jag om möjligt ännu tröttare. Dock fräsch. Om en timme kommer mormor och morfar och jag ska försöka vara ett trevligt och socialt barnbarn, även om det kommer bli svårt.